Näpp ingen är försvunnen
Nu närmar sig hösten och vi ska snart flytta honom till ett nytt stall här i trakten. Dessvärre har inte Liselott något stall då hon har ett gäng islänningar och hon hinner nog inte med att bygga något innan vi behöver tak över huvudet åt honom.
Sommaren har gått åt till vila efter vårens inridning och om några dagar ska vi smyga igång och påminna killen igen om ridning. Han har fått skor på framhovarna så nu ska det säkert gå lite lättare att ta sig fram på grusvägen!
Tänk vad det ska bli härligt när jag får prova honom för första gången, eller inte,,,, hmm tja vi får väl se när det
händer men här är en bild när jag var ute med Liselotts finfina islands sto Solej ( med risk att det är felstavat!) Det är kanske en sån häst som jag borde sattsa på? Det är trevligt att rida islänning och det är så länge sen jag red en "stor" häst så vem vet, jag kanske bangar för det? Ha de så länge!Unghästen som sätter mig på pottkanten!
Vinter, vinter, vinter och kallt åter kallt! Jo det räcker nu fast det precis har blivt sprotlovsvecka så kan jag känna att det räcker med bitande kyla o vind. Skulle tro att jag inte är ensam om att klaga och att klagandet är långtråkigt, för det är det. Basta!
Just nu är dottern hos hästarna och hon har satt i gång lillkillen igen efter ett par veckors vila. Han går verkligen i gång i linan, jäklar vilken rodeo han utför, det är faktiskt en smula obehagligt att stå bredvid och se på för jag vet att om en liten stund ska min minsting upp på just den bockande ryggen! Hu! Men som genom ett trollslag så är han världens lugnaste, snällaste, samarbetsvillige unghäst så fort han förstår att hon ska sitta upp på honom och jag bara förundras över detta! Alla som känner mig vet att jag anser att det är fullständigt livsfarligt med unghästar och jag förutsätter att han ska slänga av henne minst 15ggr varje gång. Men se där har jag haft fel, helt fel. Den enda gången han lever upp till mina förväntningar så är det vid longeringen för övrigt sätter han mig på pottkanten. Det är roligt att få vara med och se hur han förändras och hur många likheter han har med sin mamma. Samma arbetsglädje och sammarbetsvilja och detta tilsammans med ett stort och nyfiket hjärta! Jag kan iaf inget annat än att älska den där charmören.
Tiden har gått fort, här är han med sin älskade mamma Danenta, den ständigt vaktande och omhändertagande modern.
Kolla kolla kolla!
Här är bilden..
Lite mer träning, lite mer mat,lite vila/återhämting så ska det nog komma en o annan muskel! Men visst är han fin! :-)
Höst
Just nu läppjar jag på en kopp kaffe o tänker på en massa saker, allt mellan himmel o jord, jul, hästar, jobb, gym, spela, tvätta , sy, blogg osv osv. Efersom det är onsdag finns tanken på hästarna ganska nära. Louise åker dit direkt från skolan och har förmånen att gosa, rida antingen Madame eller Olivia och träna Dayzon.
Det har hänt en del på hästfronten, "min" Danenta finns inte mer, hon dog tidigare i höst och kort därefter även Casmira. Det är svårt att greppa att hon inte finns där när jag kommer dit ner men jag är glad o tacksam över att vi har Dayzon, han har väldigt många likheter med sin kära mamma. Plus att han har fått det goa, sociala,nyfikna sinnelaget från sin papps. Resultatet är en kelig, go ,nyfiken, social, energisk, samarbetsvillig, lättlastad grabb. Han har nu vant sig vid sitt träns och han har förstått principen med longering. Detta har jag dock inte sett med egna ögon då jag inte kan vara där lika ofta som Louise. Tänkte försöka ladda upp en av "filmerna" som jag tog när han för första gången förstod att det var ok att gå en bit ifrån Louise fast hon höll i grimskaftet. Får se om jag även har någon hyfsat bra bild att lägga upp.
Film blir det inte, jag kom precis på att det måste läggas upp på youtube osv innan det går o länka så jag hoppar över det just nu, jag tyar inte! Ett par bilder fanns iaf!
Här är hans kompisar som han har gått med under sommaren. För hans del var det dax att åka hem igen.
Precis hemkommen.
Världens snällaste hingst!
I dag ösregnar det o då undrar jag hur det är med vår lille kille. Han går numera på hingstbetet tillsammans med 9 andra små gangstrar, får hoppas att han leker o busar av sig ordentligt.
Så här ser han ut nu som tvååring, ganska snygg om jag själv får säga det!!!! Och snäll o trevlig dessutom, det tog nämligen endast 20 sek att lasta honom och han stod stilla och tyst i 1,5 timme innan vi kunde lasta ut honom på betet. Jo som sagt.. lite bilder
Vårkänslor!
Förra veckan fick pållarna ett besök av oss från norr. Vår lille lille kille han bara växer o växer och han är ingen liten grabb längre. Efer denna sommarens hingstbete så är han defenetivt stor. Det är tur att han snart ska iväg för han har fattat vad han är kapabel till och att flickorna är trevliga att umgås med.
Annika fick bråttom ut härom dagen då han tagit sig ut ur sin hage för att hälsa på Madame lite extra, vilket hon inte hade något emot!!! Vi får väl se om hon hann ut i tid!
Denna gången löshoppade vi inte honom, vi släppte bara han lös i ridhuset så han kunde springa fritt. Det finns gott hopp för den grabben för han har visat vilken kapacitet han har i sin gång.
För övrigt så red vi , dvs även jag , jag tog det ganska lugnt på Olivia men numera klarade jag faktiskt av att trava i 10 minuter, träningen ger faktiskt resultat!! ( rehab på gym menar jag ) Sen fick jag även äran denna gång att skritta av Madame. Nice.
Några bilder från dagen:
Löshoppning nr två
Ett litet klipp,det kommer mera senare.
Uppdatering, lite nya bilder.
Fast han är störst så visar han gärna att han är minst!
Det är roligt att nästan springa rakt in i oss o tvärnita!
Skön att vila sig lite efter hoppningen.
Ställer upp på lite posing-
Till sist, en av stallkatterna, Kitty på Jappas rygg.
To bad
Dock är ett besök planerat till på söndag , om hälsan och resten av världen är på gott humör vill säga.
Däremot har Louise varit hos hästarna under julen och även därefter. Tränat o donat, mockat o gnolat.
Nu står vi inför den kommande frågan, ska vi kastrera nu i vår så att han kan gå med de andra hästarna på betet? Eller ska vi boka in honom till hingstbetet för 2 åringar och ta honom när han kommer tillbaka igen? Frågan är om det håller ända fram med hans polare Boy eller om han tröttnar på "busen" innan det är dags för betet.
Antar att tiden får utvisa vilket och så får vi ta det där och då.
Det är inte helt enkelt med små hingstar som plötsligt växer så det knakar. Hur som helst så ska det bli kul att träffa den "lille" sötingen.
Tredje advent, hur gick det till?
På hästfronten har det varit ganska stilla , jag och Louise har varit ute hos Carina och hjälpt henne att lasta Mimmi samt så körde vi en liten runda, mest för att Carina behövde träna sig på att det inte är så läskigt att lasta. Det gick bra och både Mimmi och Carina var duktiga.
Eftersom det är mörkt så tidigt nuförtiden så blir det inte så många ridrundor, vi får väl ta igen det sen när ljuset kommer tillbaka igen.
Vi har varit nere hos vår lille häst som senast igår och tror ni inte att jag glömde både morötterna och kameran! Skit! Så några nya bilder blir det inte och det är synd för han har vuxit!! Kanske inte så jättemycket på höjden , han ligger nog kvar på sina 155 ca men hans ben har grovnat och bogen har breddats rejält. Kan tänka att det är som med ungdomar, de ränner i väg på höjden och blir som smala pinnar för att sen bredda sig lite innan de tar nästa skutt uppåt.
Förutom att kela med lillkillen och katterna så red vi, jo jag fick även denna gången det eminenta erbjudandet att rida fram Olivia (även trav denna gång!) samt skritta av Madame. Ridningen gick jättebra och efter en stund kom även Ida på Jappa in i ridhuset.
Det känns i kroppen i dag att jag var aktiv i går, mitt knä är inte samarbetsvilligt i dag och övriga delar är totalt otränade och jag har kondis noll. Mår som jag förtjänar? Troligtvis.
Men jag kan drömma om att en dag kunna träna igen om jag får kontroll på kroppen. Några tips?
Tredje advent idag, och det är faktiskt lite lite små små snöflingor som har lagt sig men det ser mest ut som frost iaf när man sitter inne o tittar ut. Det är mysigt för det är så det ska vara i december och när julen snart är här. Det ska vara mörkt lite kallt och framför allt så får bara inte solen lysa på julafon!! Det ska vara mörkt o ruggit så att alla juleljusen kan lysa och låta oss mysa! Jo jag längtar efter julafon och lite julledigt från jobbet. Det känns i hela mig att det behövs. Snar snart snart...
En liten sväng?
På söndag bär det av ner till hästarna, jag längtar det ska bli jättemysigt. Hoppas att jag är "som jag ska" så att även jag kan få ta en liten sväng.
Håller tummarna.
MS trött, ja jag är trött på att vara trött!
Jag antar att detta kommer att hända en del gånger till och jag hoppas av hela mitt hjärta att hon har förståelse för för det , jag vill så gärna och är tacksam för varje gång jag får lov att följa med.
Nu när jag vaknar igen så är det mörkt och regnigt, jag längtar efter den ljusa årstiden men först ska det bli jul, nyår och ett segt januarifebruari innan man kan använda kvällarna till något vettigt igen.
Håll ut!
På tiden eller?
Hur som helst så skrittade jag Oliva samt lossa henne en smula därefter bytte vi häst så jag skrittade av Madame så "kände" Louise lite på Olivia. Så jag "red" lika länge som Louise. Det var med mitt dåliga svullna knä och att jag har haft ont är inte konstigt. Jag gick till läkaren och där drog hon ut 3 st stora fete sprutor med vätska samt sprutade in cortison. Det är en smula lättare att gå nu även om det fortfarande känns ibland.
I söndags var jag ute med Carina och hästarna i ca 1 timme i skogen, det var mysigt iband alla frasiga höstlöv! Härligt :-) Om väder och vind och tid stämmer överens så ska vi ut en sväng på fredag em. Men vi får se hur det blir, som sagt det är en del som ska stämma!
Här en bild från en av våra turer då Anette red med på Kaje. Själv syns jag mest som en skugga !
Nu är han hemma igen!
I det underbar pissregnet/blåsten åkte vi i går ner till Svensköp för att hämta hem Dayzon. Den lille killen har vuxit till sig ganska rejält under sommaren och han är nu en ganska ful och gänglig grabb. Men det kvittar för han kommer alltid att var världens bästa för oss! Hur som helst så gick det bra att fånga honom i hagen och han följde med utan problem. Vi gick upp till gården där Peter backade till logen där han skulle lastas. Louise var nervös men det hade hon inte behövt vara för han tvekade en gång och då puttade vi bara på bakifrån så gick han in lugnt och fint. Han stod även lugnt i transporten under resan hem. Vid utlastningen var han lite nervös så bakbenen darrade men han backade ut lugnt och fint.
Han fick gå in och bekanta sig med boxen en stund innan han och Boy fick gå ut tillsammans i hagen.
Där händer det något märkligt, det är ingen av oss som har sett något liknade innan, och jag menar att Annika , Peter och Line har sett en hel del genom åren!
Dayzon gör allt han kan för att visa Boy sin undergivenhet! Han "slickar" nästan Boys mungipor och sänker sig så mycket han kan men det som tog priset var när han la sig ner på knä framför Boy och gör samma sak! Snacka om undergivenhet för där han la sig var mitt i en stor vattenpöl!
Det ska bli spännande att se hur han utvecklas , om han kommer att vara undergiven mot både människor och hästar eller om han kaxar till sig.
Vi bestämde en sak igår, han ska få vara hingst så länge det går bara han sköter sig men när han börjar börla så kastrerar vi honom.
Här är några bilder från gårdagen!
Älgfrossa tider.
Får hoppas att det inte blir någon älgfrossa! Men när jag körde upp till Carina för ett tag sen så kom det en stor "fyrataggare" dönande rakt över vägen så visst finns dom i trakten häromkring.
Kanske dags att ladda bössan o ta sikte?
Smärtsamt
I och med att han har sjukdomen Cushings så tycker veterinär att han ska få gå till de evigt gröna ängarna."
Ja så började ett mail jag fick i fredags kväll. Jag blev tom, varm o kall om vart annat. " vår lilla ponny" Hur vi än gör här i livet så är detta det enda vi kan vara säkra på. Vi kommer alla att en dag sluta våra liv, även en älskad häst som under sin livsresa har gett oss så mycket. Främst till Louise, det har varit många underbara stunder och minnen med honom och det är det jag vill minnas även om det finns en o annan gång då han har varit "billig".
Hur det än är och vad än någon säger så gör det ont och den känslan kommer att finnas kvar länge, det vet jag. Med tiden så kan vi prata om honom och le, det vet jag det också men just nu kommer det bara tårar när jag tänker på honom och när vi nämner honom
Mons tack för att vi har fått vara dina ägare en tid i ditt liv. Kram.
Mörkerridning.
Hur som helst så var det mysigt och väldigt trollskt i skogen. Det prasslar lite överallt och det är bara att sätta tillron till hästarnas kapacitet att se och ta sig fram i mörkret. Allt gick bra och jag tror att hästarna också gillade läget.
I morgon ska vi dock ge oss ut i tid, dvs när det är ljust ute, om jag mår bra, det är ju ingen maratonridning det handlar om , vi skrittar och mår bra! Det är nog bäst så jag inte tappar balansen o drattar av. Tack o lov för att Nettie är en sån trygg klippa!
Skynda långsamt
Den bjuder jag på!
Nettie är så pigg! Hon vill absolut mer än vad hon klarar av, hon visar med varje cell i kroppen att hon vill trava men vid nästa steg snubblar hon till! Det får allt vara helt jämt underlag för att det ska gå vägen någon gång framåt i tiden. Vi skyndar långsamt och njuter under tiden av färgen, doften, och alla de andra djuren vi träffar på under våra turer!
Jag tror besämt att hösten är min favorit årstid. Jopp så är det.
Men man kan ändå inte helt glömma bort sommaren som gått, det var fina stunder då med!Många år sedan...
Tack Carina för din gästfrihet! Jag är lycklig långt in i hjärteroten! <3
