Löshoppning? Nja det verkar läskigt .

Efter goda råd från en arbetskollega så tog jag och Louise mod till oss , nu skulle det löshoppas! Det var inte så svårt som vi befarat och  framför allt,, det var jätteroligt (kanske för att vi slapp att sitta på hästryggen när hon hoppade ??) Vi byggde en litet hinder, ett kryss, och en infållning. Första gången förstod hon ingenting och tog helt sonika ett hopp över bomen som vi hade som "staket" mot hindret!!!!! Halåååå FEL hinder.  Gången därpå hoppade hon över rätt hinder med troligen var det för lågt för hon lyfte inte nämnvärt över det. ( vi som ville vara försiktiga och snälla!)
Vi höjde och ändrade hindret till en oxer (jag lär mig:) ifs en väldigt amatörmässig oxer med hjälp av spannar och en bom men ändå! NU hoppade hon och hon verkade gilla det och det roligaste av allt var att när hon hoppat klart så kom hon raka vägen fram till mig och tiggde godis! Kan hon ha gjort detta tidigare hos Annika och fått godis där?? Troligen är det så . Hur som helst så var det jättegulligt av henne, sötehästen!
Detta gav mersmak så det lär nog inte dröja så länge till innan vi löshoppar igen.
Här är några bra och några mindre bra bilder från våra bravader!! Håll till godo!

   

Och så en bild som bara är  "rolig"


Vilket steg!!!!!

Det har inte hänt något särskilt i dag men jag måste skriva och tala om att vid longeringen  idag så visade Olivia vilket  fantastiskt  steg hon har , det var sanslöst vad vackert hon svävade fram!!! Vilken bakbensaktion!!
Det kan nog bli något riktigt bra av henne när den tiden kommer.
Vi transport tränade henne också en stund och det gick också bra, det är bara en sak som hon verkar fundera över och det är varför hon ska stå kvar där inne när det verkar roligare utomhus. Jaha det kan man kanske hålla med om men jag vill ha en häst som går in frivilligt och som är lugn och trygg med att åka en sväng!


Tänk om man var en katt...

I dag har vi fått veta att vi har att göra med ett sto... kanske på tiden kan man tycka. Men det som avses är i tränings sammanhang. I dag har hon mest gått på snedden, på bakbenen eller i bocksprång. Tränare Lotta bara log lugnt och sa : FRAM FRAM och åter FRAM. Inget annat är tillåtet! Japp! :-/  Och så kom då kommentaren, -NU visar hon att hon är ett sto!
Trots denna spända och okoncentrerade häst så gjorde Louise ett bra jobb och fick henne till slut att gå ett helt   varv i trav helt avslappnat utan att stanna i hörnen för att antingen bocka, gå på snedden eller något annat helt galet.
En sån här dag kan man ju önska att man vore katt, avslappnad, mysig, mjuk, tjock, gosig och helt obekymmrad över livets små förtretelser , ja man kan önska att man va Nimbus...

           

Stor häst och temprament.

Lite svar till Anna som har frågat lite om Olivia och hennes pappa Feliciano!

JO  hon är en stor häst  men ändå väldigt liten! Endast 155 i manken men hon är ju inte slutmätt ännu :-) lite större skulle inte skada för tanken om att kunna få henne till en D-ponny fanns en gång i tiden men det är bara att glömma.
Sen ser hon ju inte så stor ut när Louise rider henne för Louise är 172 cm lång och mycket av längden sitter i benen  på henne.
Efter vad jag har förstått så  ger Feliciano antingen stora eller små avkommor, så här har vi en liten!
Tempramentet är det inget fel på. Hon är så go och snäll, samarbetsvillig och trevlig. Ett lugnt och sansat huvud, lagom med "liv" hon reagerat på sånt som hon ska reagera på. Hon har en vänlig själ som utstrålar tillit och nyfikenhet.
I morgon ska vi åka ner till Löberöd där Olivia kommer ifrån och hälsa på de andra hästarna. Där är några stycken som behöver rastas enl Annika (ägaren). Det ska bli kul att träffa min gamla Daneneta och se hur magen växer , DET ska bli spännande att få se vad det blir för föl! Sto eller hingst? Tja jag ser nog helst att det blir ett friskt föl som är trevligt och som kommer att få en hög ridbarhet. Resten löser sig nog.

Vinter plågor, vi saknar ljuset.

Snö, kyla, mörker, isklumpar i hovarna, blöta täcken,,, vad mer kan man skriva om vintern? Dessa "vinteringredigenser" är en aning tröttsamma. Utsläpp om morgonen i mörker, ridning i bästa fall i skymmningen och sen mörker  och så insläpp i mörker. Jag LÄNGTAR efter ljuset igen. Inte nödvändigtvis sol ljus jag nöjer mig med "ljus". Helgernas dagsljus bara swichar förbi med allt annat som också ska göras. Nog klagat för denna gången, hästägare känner säkert igen sig :-)
Ridningen går framåt, galoppen går inte i hundra nittio längre utan det går att samla ihop henne till ett "lugnare" tempo. Allt utanför banan är inte farligt längre utan det är tom roligt att få gå ut o se sig om i världen.



Det känns som en hel evighet sedan denna bilden togs. Men det var i september -07 och det är första gången som Louise sitter på Oliva!

RSS 2.0