What a day!
Visst är mörker trist! Regn o rusk = våta och leriga hästar. Det sägs att det snart vänder och går mot ljusare tider ,,,men jag tvivlar just nu. Bäcksvart när man tar ut hästarna och bäcksvart när de ska in, och så dessa lerhögar till hagar! :-(
Vi kan väl vara överens om att det iaf är lättare att ha häst på vår och sommar!
Igår skulle jag tömköra Olivia, Louise fixa boxen för att vi skulle hinna med allt innan hovslagaren skulle komma. Jaha ja det var lättare sagt än gjort, vår tömkörningsjord var inte tillräckligt lång, det fattades några cm. Vad göra??
-Anette!!!!
-Jaaaa( på bred skånska)
-Får jag låna er tömkörningsjord??
-Ja du kan ju se om den går om henne. (fortfarande på bred skånska)
-Mmm, tack! Nu ska vi se,,, nehe, den var också för kort!
Det blev till att longera henne istället. Jisses vad vad det gick undan!! Det var full rulle i kurvorna och vilka sprall!!!! Men det är klart när det är en massa konstiga saker i mörkret och när man dessutom är själv ute på banan , utan hästkompis då blir det jobbigt.
Det slutade med att hon blev genomsvettig på ca 20 minuter ,men det är inte pga "motionen" utan för att hon stressar upp sig.
Bra tänkte jag nu är hon lugn när hovslagaren kommer.
Nja,,,feltänkt av mig. Denna trevliga snälla lilla häst var inte alls medgörlig, hon tyckte att det var läskigt och protesterade genom att försöka resa sig. sparka framåt eller helt enkelt lägga i backen. Därimellan blev hon såååå trött att hon hängde med huvudet i min famn. Men skam den som ger sig och det gjorde inte vår hovslagare så Olivia blev skodd fram men vi tog inte bakhovarna. :-) Kanske nästa gång....
Dagen var ännu inte slut för vi hade insläppet i gårkväll, en enkel sak när man är två och allt är förberett.
MEN när man har två föl att ta hand om så ska man inte ta något för givet.
Louise gick först in med Naturell, därefter kom Calippo och sist trippade Mon Ami. Naturell kom in i sin box och börjar att äta, Lousie skyndar sig för att hinna styra fölen till sin box och så att rätt föl får rätt mat.
Då ser jag i ögonvrån att Louise inte har stängt boxdörren till Naturell och i samma sekund märker också Naturell detta och tar sats för att komma ut, jämfört med hennes hastighet rör jag mig nog som i slowmotion och hinner endast grabba tag i hennes svans, som om det skulle kunna stoppa henne!! Ha! Men då får fölen spatt och slänger sig ut ur sin box (Louise var inne i den boxen o kunde inte stänga den )och jag var i detta fallet inte tillräckligt stor för att kunna stoppa dom.
Caramba!! Vilken repa de drog innan de kom tillbaka i 500 knyck in genom stalldörren och in i boxen igen. I SAMMA box!!! Jäklar vilket liv det blev! Det tog ett tag innan vi fick tag i fölen och kunde lotsa dom in i rätt box igen.
PHUUU! Adrenalinet pumpade men det viktigaste var att alla var på plats igen och att ingen häst kom till skada!
I morse gick det betydligt bättre att släppa ut, lugt och fint men det är den där jäkla leran som man nästan sugs fast i ute i de mörka hagarna. Så ser ni en konstig figur som halkar runt ute på en åker i tidig morgonstund så är det bara jag som lägger ut hö till hästarna!
En disig novemberdag på väg in från hagen.
Vi kan väl vara överens om att det iaf är lättare att ha häst på vår och sommar!
Igår skulle jag tömköra Olivia, Louise fixa boxen för att vi skulle hinna med allt innan hovslagaren skulle komma. Jaha ja det var lättare sagt än gjort, vår tömkörningsjord var inte tillräckligt lång, det fattades några cm. Vad göra??
-Anette!!!!
-Jaaaa( på bred skånska)
-Får jag låna er tömkörningsjord??
-Ja du kan ju se om den går om henne. (fortfarande på bred skånska)
-Mmm, tack! Nu ska vi se,,, nehe, den var också för kort!
Det blev till att longera henne istället. Jisses vad vad det gick undan!! Det var full rulle i kurvorna och vilka sprall!!!! Men det är klart när det är en massa konstiga saker i mörkret och när man dessutom är själv ute på banan , utan hästkompis då blir det jobbigt.
Det slutade med att hon blev genomsvettig på ca 20 minuter ,men det är inte pga "motionen" utan för att hon stressar upp sig.
Bra tänkte jag nu är hon lugn när hovslagaren kommer.
Nja,,,feltänkt av mig. Denna trevliga snälla lilla häst var inte alls medgörlig, hon tyckte att det var läskigt och protesterade genom att försöka resa sig. sparka framåt eller helt enkelt lägga i backen. Därimellan blev hon såååå trött att hon hängde med huvudet i min famn. Men skam den som ger sig och det gjorde inte vår hovslagare så Olivia blev skodd fram men vi tog inte bakhovarna. :-) Kanske nästa gång....
Dagen var ännu inte slut för vi hade insläppet i gårkväll, en enkel sak när man är två och allt är förberett.
MEN när man har två föl att ta hand om så ska man inte ta något för givet.
Louise gick först in med Naturell, därefter kom Calippo och sist trippade Mon Ami. Naturell kom in i sin box och börjar att äta, Lousie skyndar sig för att hinna styra fölen till sin box och så att rätt föl får rätt mat.
Då ser jag i ögonvrån att Louise inte har stängt boxdörren till Naturell och i samma sekund märker också Naturell detta och tar sats för att komma ut, jämfört med hennes hastighet rör jag mig nog som i slowmotion och hinner endast grabba tag i hennes svans, som om det skulle kunna stoppa henne!! Ha! Men då får fölen spatt och slänger sig ut ur sin box (Louise var inne i den boxen o kunde inte stänga den )och jag var i detta fallet inte tillräckligt stor för att kunna stoppa dom.
Caramba!! Vilken repa de drog innan de kom tillbaka i 500 knyck in genom stalldörren och in i boxen igen. I SAMMA box!!! Jäklar vilket liv det blev! Det tog ett tag innan vi fick tag i fölen och kunde lotsa dom in i rätt box igen.
PHUUU! Adrenalinet pumpade men det viktigaste var att alla var på plats igen och att ingen häst kom till skada!
I morse gick det betydligt bättre att släppa ut, lugt och fint men det är den där jäkla leran som man nästan sugs fast i ute i de mörka hagarna. Så ser ni en konstig figur som halkar runt ute på en åker i tidig morgonstund så är det bara jag som lägger ut hö till hästarna!
En disig novemberdag på väg in från hagen.Glöggparty i stallet!!
Skål och välkomna!!!!
Vi kunde inte låta bli att tjuvstarta lite på julen, :-)!!!
I dag fick vi trevligt besök av min svägerska med familj som också är lite lätt häst tokiga, de har kommit ända från norrland dvs lite öster om Älmhult! För att tina upp dom så fick de ju ha lite glögg med pepparkaka. Det smakade smaskens, det tyckte Ernie också som tiggde pepparkaka som den bästa byracka.
Anledningen till besöket var ju givetvis att se på Oliva och Louise när de tränade och det gick bra, vi måste ju tänka på att hon är en ung tös.
Så här trevligt hade vi det i det grådisiga november mörkret.
Vi kunde inte låta bli att tjuvstarta lite på julen, :-)!!!
I dag fick vi trevligt besök av min svägerska med familj som också är lite lätt häst tokiga, de har kommit ända från norrland dvs lite öster om Älmhult! För att tina upp dom så fick de ju ha lite glögg med pepparkaka. Det smakade smaskens, det tyckte Ernie också som tiggde pepparkaka som den bästa byracka.
Anledningen till besöket var ju givetvis att se på Oliva och Louise när de tränade och det gick bra, vi måste ju tänka på att hon är en ung tös.
Så här trevligt hade vi det i det grådisiga november mörkret.
Nystart, ny häst!
Då var det dax att starta om med ny häst.
Olivia kom till oss lördagen den 3/11 och har med andra ord varit här i snart två veckor.
Annika och Peter kom upp med både "ungar" (louise och matilda) och häst. Gissa om Louise är nöjd!!! :-)
Olivia är ett halvblodssto efter Feliciano, under Simone som har fått dras med det hemska tilltalsnamnet "ponnyn" pga hennes blygsamma mankhöjd. Jämfört med hennes andra föredetta stallkompisar så kan man kanske förstå deras resonemang då de är en bra bit högre.
Både Annika o Peter tyckte att det går nog att få henne till en D-ponny så liten som hon är men ack vad de bedrog sig. Vi har mätt henne vid två olika tillfälle och hon är lååånngt ifrån ponnymåtten. 155cm över havet är denna vackra dam! Så öknamnet "ponnyn" kan få gå i graven!!!!
Ännu så länge har vi låtit henne bo in sig i det nya stallet och få bli kompis med de andra hästarna samt ridigt korta pass, man får ju tänka på att hon är en liten "bäbis" i de flesta samanhang.
Det kommer att bli spännande att få följa Louise och Oliva framöver för det hon visar oss nu lovar gott inför framtiden. Tänk er själva en nyfiken, kelig, uppmärksam och arbetsvillig unghäst som är lugn och trevlig att ha att göra med, det är våran Oliva!!
Olivia kom till oss lördagen den 3/11 och har med andra ord varit här i snart två veckor.
Annika och Peter kom upp med både "ungar" (louise och matilda) och häst. Gissa om Louise är nöjd!!! :-)
Olivia är ett halvblodssto efter Feliciano, under Simone som har fått dras med det hemska tilltalsnamnet "ponnyn" pga hennes blygsamma mankhöjd. Jämfört med hennes andra föredetta stallkompisar så kan man kanske förstå deras resonemang då de är en bra bit högre.
Både Annika o Peter tyckte att det går nog att få henne till en D-ponny så liten som hon är men ack vad de bedrog sig. Vi har mätt henne vid två olika tillfälle och hon är lååånngt ifrån ponnymåtten. 155cm över havet är denna vackra dam! Så öknamnet "ponnyn" kan få gå i graven!!!!
Ännu så länge har vi låtit henne bo in sig i det nya stallet och få bli kompis med de andra hästarna samt ridigt korta pass, man får ju tänka på att hon är en liten "bäbis" i de flesta samanhang.
Det kommer att bli spännande att få följa Louise och Oliva framöver för det hon visar oss nu lovar gott inför framtiden. Tänk er själva en nyfiken, kelig, uppmärksam och arbetsvillig unghäst som är lugn och trevlig att ha att göra med, det är våran Oliva!!
