ainnapainna

Så har det äntligen blivit lite julledigt så man kan rida i dagljus.
Det har ju mest blivit träning i paddocken i lampans sken den sista tiden men nu skulle vi ut på en tur i skogen.
Det är kanske inte så märkvärdigt kan tyckas men sanningen är att Olivia har aldrig varit i en "riktig" skog förrut.
Hon är ju uppvuxen i Löberöd med slätten så långt ögat kan nå, nja en o annan buske och ett o annat vindpinat träd finns ju men det är allt.
Matilda och Amanda var snälla och tog sina hästar med sig så att vi fick sällskap så totalt sett var det tre hästekipage, två tvåbenta samt en fyrbent Labanhund mao ett riktigt "taikonsällskap".
Vi var färdiga att ge oss av och väntade bara på att Louise skulle sitta upp, halvvägs upp i sadlen så hör vi ett "ritchande" ljud som när man drar sönder tyg. NNNEEEEEEJJJJJ skriker Louise förtvivlat, mina ridbyxor , mina favoritridbyxor!!!!!! Vad hände???? Hennes ridbyxor sprack i grenen som en fyrvägskorsning!!!  Det var inget vi kunde göra något åt där och då så det var bara för henne att sitta ner och gilla läget.  Men jag kan lova att stämmningen blev munter!!
Själva rundan gick jättebra hon var lugn och fin och hon hittade inte på något bus, det enda var att hon spännde sig lite ibland när det kom nya ovana saker som tex en virkeslava och så stod det några mystiska gubbar en bit bort  men det var allt.


Första gången Oliva befinner sig i en granskog!


Någon dag efter kopplade jag släpet för att se hur villig eller ovillig hon var till att gå in i transporten. Vi vill gärna att hon ska bli positiv till att åka transport för det är ju roligt att kunna förflytta sig och göra andra saker tillsammans.
Jag hade laddat upp med en godispåse med morötter, äpple och något päron.
Louise gick runt transporten någon gång och lät henne lukta på den , jag hällde upp "mutorna" och visade henne att här fanns det godsaker, jag gick in och lockade på henne. Woops så var hon inne i transporten hos mig och mumsade, men så var det något ljud som hon blev orolig över så hon klev hastigt ut igen. Vi gjorde om detta några gånger och till sist så kunde Louise gå in med henne och backa ut henne när vi ville det. För att vara första gången  var hon jätteduktig! Det bådar gott så det här ska vi fortsätta med regelbundet.

Idag har Louise och Oliva tränat vidare på markarbetet med en svårighetsgrad till... aldeles själva, utan hästsällskap. Det gick bra, hon var lugn och jobbade på och till sist så gick hon loss och var mestadels på tygel, dessutom var galoppfattningarna klockrena! BRA jobbat!
Vi avlslutade med en liten liten skrittrunda fortfarande utan hästsällskap och det var ju lite läsktigt att gå hemmifrån aldeles själv men hon skötte sig och allt gick bra. Vilken härlig pärla hon är.

Vaccinering ska ju till en gång om året och det var ganska spännande att se hur Olivia skulle reagera på detta. Jag hade ringt till veterinär Bumark och han åtog sig att komma ut till oss för att ordna detta.
Denna veterinär är en speciell herre, något hastig och stressad men sätta en vaccination kan han ju.
Jag gick ut o hämtade Olivia  i hagen och gick till bilen där han satt och pratade i telefon, hon var "kolugn" och tittade bara lite nyfiket på honom. Han kom ut ut bilen med sprutan i högsta hugg  - Kan vi ta det här??? -Nja svarade jag, det är första gången jag är med om att spruta just henne så det känns bättre om vi tar det i stallet.
Ve o fasa om hon hade slitit sig med kanylen i halsen!!!! Roligare kan man ju ha!
Jag tog in henne i stallgången och satte fast henne och innan jag riktigt hann knäppa sista fästet så sa han - Jaha då var detta klart!!! ?????????? What?????
Jag gapade för Olivia hade inte med en blinkning visat att hon blev stucken!
Rent spontant sa jag - Du är en riktig pärla! - Jaha tack det är inte så ofta vi får höra det, svarade Bumark :-)
Opps.. det var ju inte honom jag menade men ok den kan jag bjuda på. De var pärlor båda två!
Nu har hon vilat sig några dagar och ikväll var det full rulle i paddocken, hon hade mycket energi och hon slog tom bak ut vid ett tillfälle så att Louise nästan trillade av, ja dessa unghästar inte är det som att rida på gamle Mons!

Då är den nya skon på plats och det gick betydligt bättre med en lugnare häst. Jag frågade om hovslagaren kunde komma varje vecka så att Olivia får träna lite men njjej det ville han inte :-)
Då var det dags för det första träningspasset för Lotta, spännande!
Olivia var lugn och duktig och Louise har tränat mycket på att hon ska stå still och fortfarande vara stilla efter att hon suttit upp. Detta visade hon upp i dag, kanonbra!!
Lottas instruktioner var grundläggande som man måste träna hos hästar som nyss blivit inridna. En lugn o fast ytterhand som hon kan finna stöd i och en mjuk innerhand med eftergift, ställ krav och massor av beröm när hon förstår och gör rättoch tänk frammåt, frammåt och frammåt.
 Raka spår då hon inte kan bära sig igenom hörnplaceringarna när de blir för snäva. Hon är ju fortfarande lite vinglig och har inte alla muskler på rätt ställe ännu
Både Louise och Olivia var jätteduktiga och det tog inte lång stund förrens Olivia snappade att hon skulle gå på tygel även i övergångarna skritt-trav.
Olivia är supertrevlig och visar verkligen att hon vill lära sig och tycker att det är kul men ojojojoj vad trött hon blir efter en halvtimmes träning!!!!

En blå himmel och det rör sig bara sakta och lugnt i träden, härligt att slippa regnet för en dag. I dag är schemat tufft för Louise så det blir ingen ridning och tur är väl det för hon har tappat sin ena sko.
Hur gör dom igentligen? Ibland sitter de som berget o trillar inte av med andra gånger så kan man tro att de sitter fast med pelefix lim!!
Nejjj jag tror att den har sugits fast i leran och på så sätt kommit av. Det är bara en teori men vem vet, leran har en styrka som man inte leker med.
Hovslagaren kommer iaf i morgon innan den första träningen går av staplen. Det ska bli jättespännande att se vad Lotta tycker om damen.
Till er som läser så önskar jag er "ha en bra dag" det är ju trots allt tisdag och julen närmar sig! :-)