ainnapainna

Visst är mörker trist! Regn o rusk = våta och leriga hästar. Det sägs att det snart vänder och går mot ljusare tider ,,,men jag tvivlar just nu. Bäcksvart när man tar ut hästarna och bäcksvart när de ska in, och så dessa lerhögar till hagar! :-(
Vi kan väl vara överens om att det iaf är lättare att  ha häst på vår och sommar!
Igår skulle jag tömköra Olivia, Louise fixa boxen för att vi skulle hinna med allt innan hovslagaren skulle komma. Jaha ja det var lättare sagt än gjort, vår tömkörningsjord var inte tillräckligt lång, det fattades några cm. Vad göra??
-Anette!!!!
-Jaaaa( på bred skånska)
-Får jag låna er tömkörningsjord??
-Ja du kan ju se om den går om henne. (fortfarande på bred skånska)
-Mmm,  tack! Nu ska vi se,,, nehe, den var också för kort!
Det blev till att longera henne istället. Jisses vad vad det gick undan!! Det var full rulle i kurvorna och vilka sprall!!!! Men det är klart när det är en massa konstiga saker i mörkret och när man dessutom är själv ute på banan , utan hästkompis då blir det jobbigt.
Det slutade med att hon blev genomsvettig på ca 20 minuter ,men det är inte pga "motionen" utan för att hon stressar upp sig.
Bra tänkte jag nu är hon lugn när hovslagaren kommer.
Nja,,,feltänkt av mig. Denna trevliga snälla lilla häst var inte alls medgörlig, hon tyckte att det var läskigt och protesterade genom att försöka resa sig. sparka framåt eller helt enkelt lägga i backen. Därimellan blev hon såååå trött att hon hängde med huvudet i min famn. Men skam den som ger sig och det gjorde inte vår hovslagare så Olivia blev skodd fram men vi tog inte bakhovarna. :-)  Kanske nästa gång....

Dagen var ännu inte slut för vi hade insläppet i gårkväll, en enkel sak när man är två och allt är förberett.
MEN när man har två föl att ta hand om så ska man inte ta något för givet.
Louise gick först in med Naturell, därefter kom Calippo och sist trippade Mon Ami. Naturell kom in i sin box och börjar att äta, Lousie skyndar sig för att hinna styra fölen till sin box och så att rätt föl får rätt mat.
Då ser jag i ögonvrån att Louise inte har stängt boxdörren till Naturell och i samma sekund märker också Naturell detta och tar sats för att komma ut, jämfört med hennes hastighet rör jag mig nog som i slowmotion och hinner endast grabba tag i hennes svans, som om det skulle kunna stoppa henne!! Ha! Men då får fölen spatt och slänger sig ut ur sin box (Louise var inne i den boxen o  kunde inte stänga den )och jag var i detta fallet inte tillräckligt stor för att kunna stoppa dom.
Caramba!! Vilken repa de drog innan de kom tillbaka i 500 knyck in genom stalldörren och in i boxen igen. I SAMMA box!!!  Jäklar vilket liv det blev! Det tog ett tag innan vi fick tag i fölen och kunde lotsa dom in i rätt box igen.
PHUUU! Adrenalinet pumpade men det viktigaste var att alla var på plats igen och att ingen häst kom till skada!

I morse gick det betydligt bättre att släppa ut, lugt och fint men det är den där jäkla leran som man nästan sugs fast i ute i de mörka hagarna. Så ser ni en konstig figur som halkar runt ute på en åker i tidig morgonstund så är det bara jag som lägger ut hö till hästarna!

  En disig novemberdag på väg in från hagen.