Mörkerridning.
När jag kom hem idag från jobbet så frågade Louise mig om jag ville rida för hon var trött och hängig. Tjovars det kunde jag kanske tänka mig om hon inte var för energisk, jag var också trött.
Efter en liten "sovstund i soffan" åkte vi till stallet. Väl där tyckte Louise att vi skulle ge oss ut på en tur längs asfaltsgatan och villorna. -Hon behöver gå ifrån de andra, träna lite självständighet. Jaha det innebar med andra ord att det blev Louise som red och jag traskade bredvid som en upplyst julgran av alla reflexer som gnistrade när bilarna svichade förbi. En sak kan jag säga ... det är inte skönt att gå i stålkängor, chaps och en tjock jacka, resultatet blir : svettig.
Oliva var jätteduktig, lugn och avslappnad så Louise tyckte att vi skulle ta hela "grottebackerundan". Ok det gick ju bra så varför inte! Pust pust. Hon gnäggade inte en enda gång efter de andra och hon var "bara" lite rädd för en hund som stod vid en grind och spanade på oss. Hon var verkligen jätteduktig!
När vi kom tillbaka red Louise in i padocken för lite travarbete och en liten galopp. Då kom min lilla fråga... kan jag få ta en liten runda?? - Jaha jag trodde inte att du ville!! (hmmmm?) Nåväl jag fick sitta upp och jag fick de vanliga förhållningsreglerna... fast ytter och en mjuk innerhand. Yes box alright! Efter lite trav tänkte jag att jag också skulle känna på en liten galopp men då röt det till hörnet.-NEJ!. -Varför då säger jag lite förvirrat (och lite sårad faktiskt).
-Jag vill inte att det ska hända några olyckor mamma!! - Nähä??!!. - Du kan skritta av henne nu så går jag och släpper in de andra hästarna.
Där ser man, jag som trodde att det var jag som var mamma och oroar mig för olyckor. Men för all del, jag kan ha fel.!
En bild från i lördags, skönt att slippa täcke!
