ainnapainna

Uppmjukning, lösgörande, markarbete även kallat för dressyrträning. Det är detta som Louise älskar att göra. Dagens övningar har varit: skänkelvikningar, "öppna", framdelsvändningar och de börjar att få till bakdelsvändingen också men den är svårare, sidoförflyttning på volt och så kort galopp. I dag har de även provat att göra galoppombyte med klart godkännt resultat, höger till vänster är lättast!! Men det behövs mycket träning, det vet alla som tränar dressyr. Hur som helst så var Louise mycket nöjd med dagens pass då Mons var jättesugen på att jobba med öronen spikrakt fram hela tiden. Tjusiga var de också med vitt schabrak och vita lindor, men det är klart att alla och då menar jag alla andra schabrak ligger här hemma antingen vid eller i tvättmaskinen!

Bilderna som ni ser är från tidigare tävlingar då propotionerna stämde lite bättre :-) Nu är ju Louise tråkigt nog för lång för att det ska matcha varandra och därför är han  till salu. :-(
Bild 1: 3 år sedan och lagom!  Bild 2 och 3: ca 1½ år sedan och Louise börjar bli för lång.

  1                     2                3

Vatten kan ställa till problem och denna sommaren har ju som bekant bjudit på mängder av den varan. Mons älskar vatten och han älskar att bada. När vi bodde i Vesljunga badades det ofta men vi har även åkt ut till Skummeslöv när det är "hästbadarsäsong" för att kunna rida på stranden. Det är en underbar upplevelse som jag önskar att alla hästägare får vara med om minst en gång. Dvs om man har en häst som tycker att det är ok med åtminsonne lite vatten. Vi har en av var sort. Mons som älskar vatten och Danenta som helst går runt om en vattenpöl. Så när Louise och Mons red i vattenbynet kämpade jag med att få Danenta över de små rännilarna som rinner ner till havet. Phu! Det var en pärs att övetrala henne  om att det inte var farligt och att det inte fanns några krokodiler. Men efter någon timme  lugnade hon ner sig och vågade närma sig det "farliga" havet. 
Nästa havstur planeras till någon gång i höst och tänk er vad mysigt att packa ner varma kläder, matsäck , varm choklad, kaffe och en "klenekaga" efter en härlig ridtur. Det är något att se fram emot!


             Mysigt!                   Utsikten är oslagbar!                                                    Danenta är inte så övertygad om att vatten är härligt!

Louise har ridigt sen hon var ganska liten och hästar har kommit och gått, vissa sätter större spår än andra. En av dessa hjärte hästarna var Tingeling. En underbar c-ponny skimmel, gudasnäll i alla lägen och sååå tacksam för den minsta lilla uppmärksamhet. Men underbart är kort och det visade sig att hon hade fel överallt i kroppen så henne kunde vi inte köpa ( vi hade henne på foder för att sen köpa.)
Sammtidigt med Tingeling hade jag en foderhäst vid namn Prince. En härlig kille. Men efter dessa "lånehästar" så började vi leta efter  egna hästar och det var då vi hittade Mons och Danenta. Mons känner ni som har läst bloggen men Danenta är ett halvblod som jag köpte nerifrån Löberöd. En mycket speciell dam med ett stort varmt hjärta, arbetsvillig som få och nyfiken på allt. Louise har ridigt henne måånnga gånger  och framför allt när hon har haft kompisar som har ridigt Mons. På detta radarpar har vi upplevt mycket roligt genom åren.
En händelse minns jag speciellt...

Louise och jag skulle rida en skogsrunda på höstkanten. Det var en runda som vi brukar rida och som hästarna kännde väl. Vi skrittade på halvlånga tyglar och pratade. Med ens tvärstannade Danenta och spetsade öronen, 75 meter snett framför oss stod en älgko. Ytterliggare 25meter bakom älgkon stod kalven. Mons hade också tvärstannat och han började nu steppa lite nervöst. Jag skänklade på Danenta och vi red vidare , men Mons ville inte gå förbi. Jag fick vända och gå tillbaka så att Mons kunde gömma sig bakom Danenta och på så sätt kunde vi ta oss förbi. Under tiden detta  hände stod älgkon aldeles stilla och följde oss med blicken.  Vilken tur att den inte blev aggresiv och skulle försvara sin kalv! Usch då hade det nog gått i hundra knyck hem oavsett vad jag och Louise ville. Efter denna händelse döpte Louise denna plats till  "skräckhålan"  för det är den enda gång som Mons har visat sig rädd för något. Danenta däremot förstod nog inte vad vi mötte , det var ju första gången  hon såg en älg.

 Tingeling, Louise och Prince         Tingeling och Louise



  Kompisridning! 

Att det aldrig kan vara lagom och bra, regnar det så regnar det så in i norden och då kommer mugg som ett brev på posten, är det sen varmt och vindstilla så anfaller mygg och knott från alla håll. Jodopax, skillingarydsalva, helosan och såpavatten kan varmt rekomenderas, ja det  är helt enkelt tvunget. Men vad gör man för att skor inte ska trilla av? Igår kväll när Louise skulle ta en liten kvällstur hade han givetvis dragit av sig sin ena framsko och detta händer ju alltid på helgen eller hur!  Jag ringde vår hovslagare och lämmnade ett meddelande så att vi skulle få  ordning på dettta så snabbt som möjligt. Louise tog ut honom i longeringslinan för att kolla att han inte vrickat till sig när han drog av skon men  det såg bra ut. Då ringer min mobil och det är hovslagaren. Efter att vi försökt få till någon bra tid så sa han: -Jag kommer ut nu direkt, jag är där om ca en halvtimme. !!!:-) WHAT? Det är lördagkväll och han kommer ut till oss för att slå på framskon strax efter kl 21. Det är vad jag kallar service! Tack Jan Forsén!

Idag fick vi ett nytt trevligt besök, denna gången av  två ridtjejer som heter Sara och Ida. Mamma har ett helt stall fullt med hästar men de ville ta en tur på våran Mons, för han är så snäll o go! Sagt och gjort, det syns att dom har ridigt mycket i sina unga dagar, vilken sits! (den får jag bara drömma om!) Tänk vad modiga dessa barn är, de är ju så små jämfört med hästen och ändå så tvekar de inte att sitta upp och rida. Jag beundarar verkligen er!  Att det gick bra kan ni se på bilderna. Tack för besöket, vi ses säkert snart igen.

                                                

Någon eller några, nja max 2 ggr per år tar sig storasyster tid att följa med till stallet för att "rida". I gårkväll var en av dessa gånger. Hon har endast ett fåtal krav för att följa med och det är :Nr 1, hon ska inte behöva rykta eller "klä" på honom. Nr 2, det ska gå fort och helst så mycket galopp som möjligt. Nr 3, hon ska inte behöva "klä" av eller rykta honom efteråt. Med andra ord så vill hon sitta upp, rida och sitta av. Men dessa krav går lillasyster med på med ett leénde! Allt gick bra och hon fick både galoppera och hoppa så att hon blev nöjd.
Detta påminner mig om en annan ridtur som jag och äldsta dottern gjorde för några år sedan.

Louise hade avnågon anledning inte möjlighet att följa med ut och rida så storasyster "offrade" sig och följde med mig. Jag hade tänkt mig en lugn och stilla tur med mycket skritt och någon travsträcka med tanke på att hon inte är någon van ryttare. Vi gav oss av och det gick jättebra, hästarna skötte sig och det var en lugn och behaglig tur.
-Ska vi inte öka tempot lite? sa dottern och jag sa ok vi travar en stund. Då mitt halvblod Danenta har lite längre steg än Mons så dröjde det inte länge förrens de kom ifatt oss i galopp. När de kom upp jämsides med oss for nog själva fan i Mons så han tog satts och drog i väg. Danenta var inte sen att hänga på! Jag hojtade åt ryggen som försvann framför mig, armarna flaxade och benen likaså, - Sakta ner , ta det lugnt, sätt dig tillbaka i sadlen och sluta flaxa med armar o ben. Men hon hörde nog inte mig för de fortsatte längs grusvägen. Jag fortsatte efter dom och kom ju ifatt dom så att jag kunde stoppa vansinnesförden. Då vänder hon sig om med lysande ögon och säger :- Jäklar vad det går undan när man hojtar JIIIHHAA och flaxar lite med armarna, kan vi göra det igen???!!!

 -Nä detta gör jag inte!!   Lite insturktioner   och hopp!


-Syrran så här gör man!           Ok, fokus     JIIHHAA!!!